Hampa framställs ofta som en nästan idealisk gröda för framtiden: snabbväxande, mångsidig, med ett relativt lågt behov av kemiska insatsmedel och kapabel att leverera råvaror till allt från livsmedel och textilier till byggmaterial och wellnessprodukter. Men vad händer när vi slutar betrakta hampa genom marknadsförares och beslutsfattares ögon och i stället frågar de lantbrukare som faktiskt måste odla den?